Jag kan knappt fatta det själv. Nu sitter den där. Nu kommer den sitta där för alltid. Min fina fina tatuering. 1947 är alltså året då min farmor föddes. Hon gick bort för 9 månader sen (det var precis 9 månader på dagen när jag gjorde tatuering men det var faktiskt en slump). Det är få människor som stått mig så nära som hon gjorde och jag saknar henne mer än ord kan beskriva. Nu är hon med mej vart jag än går. Så himla nöjd.