Tycker dem här bären ser ganska goda ut. Synd bara att björnbär ska vara svarta, inte röda.. Men är man inte så petig så kan man nog mumsa i sig dem ändå, stenhårda och syrligare än citron visserligen. Nu var det inte bär jag tänke skriva om däremot. Jag har för mig att jag någon gång i sommar sa att nu till hösten skulle bloggen minsann bli bra igen. Eller så var det bara något jag intalade mig själv. Hursom så har det ju inte gått så bra då. Jag har gått en vecka i skolan och har nog mer läxor än jag har haft under min gymnasietid hittills. Där emellan så glider jag runt med tankarna bland molnen eller spenderar tiden med mina underbara vänner. Idag blev det en fin tripp från Kungsängen till Solna till Fridhemsplan till Lilla Essingen till Sundbyberg och sedan hem. Men det är sådana tripper som man hinner med när man slutar kvart över elva en ganska solig torsdag. 

Funderar, planerar och kanske konspirerar. Äsch, tankarna bara flyger runt, runt som vanligt. Avslutar en helg som bestått av fest, lugn och ro och minilite söndagsångest med att bara ta det lugnt. Imorgon blir det lång dag i skolan. Hoppas att inte alla lektioner drar igång med bomber och granater direkt utan att vi kör på lite så där i lagom tempo. Låter inte allt för troligt dock, men hoppas kan man alltid.

 

 

Då var första skoldagen avklarad. För några timmar sen i alla fall. Gick nämligen i skolan cirkus en timme idag, ganska skönt. Fy vad härligt det var att träffa människorna igen. Schemat kan ju bli ett helvete eller inte, det är en liten slump, har inte riktigt bestämt mig ännu. Efter skolan hängde jag lite med min rödtott Sheldon, har sökt jobb och mest tagit det lugnt. Imorgon börjar verkligheten på riktigt igen.

Ja, en sak är säker. Katta överdrev inte när hon sa att hon skulle få upp mig ur sängen vid sju. Tjugo över sju stapplade jag som en zombie ut i köket och tog en kopp te. Nu har jag varit vaken i snart två timmar, jag är fortfarande en zombie. Dags att få i sig lite riktig frukost kanske. Sen ska det tydligen spelas en runda golf, det lär ju inte gå så bra...

Sitter och räknar timmar och dagar. Försöker samla tankarna i fina organiserade högar. Det går väl inte sådär superbra. Men å andra sidan har organiserat aldrig riktigt varit min grej så länge det inte är mitt egna organiserade kaos. Kanske helt enkelt ska låta både dagarna, timmarna och tankarna flyga fritt i sitt eget organiserade kaos och bara flyta med strömmen en stund.

 

Kom jag i säng tidigt igår? Nej. Kom jag upp relativt tidigt idag? Nej. Det går bra nu. Nej. Eller jo, ganska bra går det men inte med det där att vända dygnet. Så imorgon så har Katta bestämt sig för att dra upp mig ur sängen klockan sju för att jag ska kunna somna. Lite onödigt tidigt kan tyckas. Men det är väl sånt man får leva med ibland. Nu ska jag iväg på äventyr i Sumpan.

 

Han. Du. Du upptar mina tankar konstant. Det var ju inte meningen att jag skulle börja känna såhär. Hur gör man nu? Kanske ska jag bara låta det ha sin gång. Kanske försvinner känslorna. Men vid det här laget vet jag att man inte kan fly från känslor. Men du gör mig så förvirrad, glad och varm i hela kroppen.

Så jag hade skrivit ett sådant där fint poetiskt inlägg om hur det känns att börja sista året på gymnasiet (Det innehöll bland annat den här fina jämförelsen: Att jag i juni ska ha på mig den där vita mössan och skrattande springa ut från skolan för sista gången känns lika verkligt som att det kommer stå en kossa i min garderob när jag vaknar imorgon). Dessvärre lyckades jag radera det på något ofantligt smidigt sätt. Eftersom mina tankar flyger kors och tvärs och åt höger och vänster så kommer heller inte lyckas få ihop ett lika fint komponerat inlägg igen så här får ni summan av allt: Om två dagar börjar jag skolan, sista året på gymnasiet. Det känns konstigt och spännande. 

Var längesedan jag fotade något som är värt att lägga upp på bloggen. Men idag krängde jag på mig min nya jeansväst (som för övrigt är gjord av en jeansjacka jag införskaffade på second-hand igår) och knäppte några bilder i solen. Tyvärr så ser man avskyvärt mycket på de här bilderna, när de är i färg, vilken skillnad det är i solbrändhet på mina armar och ben. Mina kära vita spökben har inte fått se mycket sol i sommar.. Som vanligt slappar jag mig igenom sommaren förutom när jag är i väg och festar eller träffar mina underbara vänner. Men snart är det dags för skola igen, imorgon är det en vecka kvar. En vecka! Usch.. Fast nu är det sista året. Dags att ta sig i kragen och köra stenhårt fram till sommaren. Nu blev det mycket text och lite innehåll kan jag känna...

 

Bloggen har ju inte gått sådär väldans bra under sommaren. Men sen har väl ingenting blivit sådär riktigt som jag hade tänkt mig. Känner att sommaren ofta har en tendens att inte bli sådär som man har tänkt sig. Än så länge har dock sommaren varit för himla fin och härlig och fortfarande finns det några fina dagar att se fram emot.

Helgen var en såndär som jag lägger i högen av underbart fina dagar. Den spenderades i Öregrund med fina Elin, Linnea, Cassi och Emma(på ett hörn). Härliga promenader i månskenet, skrålande sång, både konstiga och trevliga främlingar, liveband, skratt i överflöd, sena kvällar, underbara frukostar, goda middagar, mys och sånt där härligt snack som man inte kan dela med vem som helst. Summan av kardemumman: Underbart.

Nu sitter jag och lyssnar på min härliga lista på spotify. Den innehåller all den där musiken som man inte får missa att lyssna på till och från. Den består av alla olika sorters musikstilar som finns förutom möjligen opera och rent klassisk musik. Bland annat finns en del fina låtar med The Tallest Man On Earth, riktigt härlig musik.

Snart ska jag dock pallra mig uppför trappen och slå mig ner framför tv:n för att titta på finalen i 100m från OS. Självklart tror/hejar jag på antingen Bolt eller Blake. Sedan jag såg en dokumentär om Bolt härom veckan så har jag liksom fastnat lite. (Update: Bolt vann, inte helt otippat. Grattis till mannen, myten, legenden Usain Bolt)

Vilken roman det blev. Men jag känner bara orden rinna ur fingrarna, det är skönt.

Vi hörs, sa du och sen hördes vi inte mer.
Varför bryr jag mig?
Jag vill inte ha något med dig, trots att du va mysig
Jag vill bara prata
Jag vill bara lära känna dig