Jag kan knappt fatta det själv. Nu sitter den där. Nu kommer den sitta där för alltid. Min fina fina tatuering. 1947 är alltså året då min farmor föddes. Hon gick bort för 9 månader sen (det var precis 9 månader på dagen när jag gjorde tatuering men det var faktiskt en slump). Det är få människor som stått mig så nära som hon gjorde och jag saknar henne mer än ord kan beskriva. Nu är hon med mej vart jag än går. Så himla nöjd.

 

 

 

 

 

Jag vet att jag la upp musik härom dagen också. Här är i alla fall ännu mer härlig musik. För övrigt är jag typ förälskad i videon, riktigt grafisk. Efter de senaste dagarna så känner jag mig ungefär som sången också, I'm feeling good. Jag har hur som inte så mycket att skriva om, som vanligt. Jag spenderar den mesta tiden i skolan eller med vänner eller med ångest över att jag inte tränar så mycket som jag borde samtidigt som det känns som att det helt enkelt inte får plats i livet just nu. Ser i alla fall fram emot helgen. På lördag blir det middag och utgång med folk från klassen, trevligt värre. Annars får vi se vad som händer. Kanske får ta och bakishänga lite med någon på söndag.. Nu ska jag göra en kopp te, mums! 

 

 

Idag längtar jag något sjukt tills jag tagit studenten. Jag har en sådan energi i kroppen nu för tiden. Inte så att jag hoppar runt hela tiden, snarare tvärtom eftersom jag har spenderat större delen av helgen i sängen. Men jag har sådan lust att göra något helt annat än att plugga på något helt annat ställe än i Sverige. I över ett år har jag längtat efter att få ge mig ut på en volontärresa. Åka till ett helt främmande land och känna att man gör något för världen. Det är en dröm som jag en dag SKA uppfylla. En dag SKA jag åka på volontärresa. Men samtidigt känner jag en sådan brinnande lust att åka iväg till London och bo och jobba där i ett år eller så. Självklart behöver inte det ena utesluta det andra men skjuter man upp saker är det lätt att det inte blir av. Hur som så vill jag så gärna bara åka iväg. Det är bara 7-8 månader kvar till studenten, det kommer gå snabbt men just nu känns det som en mindre evighet fram tills dess. Inte kommer jag kunna åka någonstans direkt efter studenten heller för jag kommer troligen vara mer eller mindre pank. Så än så länge får jag nöja mig med att drömma men jag har så himla mycket energi och känner mig så konstant rastlös i själen (oavsett om den finns eller inte). Jag vill åka nu!

 

Idag vaknade jag nästan på rätt sida av sängen. Humöret har varit klart bättre än häromdagen även om det kunde varit bättre. Jag har i varje fall bara varit i skolan och socialiserat med min familj. Meningen var att jag skulle läsa min engelskabok när jag kom hem. Men kreativiteten tog över och när jag tog fram kameran för att fånga de underbara skuggorna på min bok så vart det några bilder till och sen hann jag bara läsa en sida innan familjen kom hem. Känner att jag inte har så mycket att skriva om, det händer inte så mycket. Med känslor som springer fram och tillbaka genom huvudet så kan ni kanske få en liten poetisk tanke om dagen. Fast bara om ni har tur.

 

Har varit på riktigt dåligt humör idag. Vaknade på helt fel sida av världsaltet. Försökte snurra tillbaka världen men det gick väl så där. Mot slutet av skoldagen gick det i alla fall att dra lite på mungiporna utan att hela huvudet höll på att spricka av motvilja. Fick en stor vit Toblerone av Sheldon också, TACK! Den fick i alla fall min tänder att tänka på något annat. Just nu sitter jag mest med ångest över att jag inte är ute och springer bort Tobleronen, samtidigt som jag inte gör ett skit för att lyfta på arslet.

Några bilder från instagram utan någon som helst kronologisk ordning. Medan bloggen fortsätter med kass uppdatering så fortsätter skolan med nästan alldeles för mycket uppdatering på läxfronten. Inte mer än att man klarar av det, men man ska ju hinna med resten av livet också. I alla fall sitter jag med en engelskaläxa just för tillfället, därav min låga sinnesstämning. Fast jag hade ju kunnat få den avklarad redan i fredags men det var annat som kom emellan och så vidare. Nu gör jag den i alla fall. Dags att sova snart dock och jag har bara gjort hälften. Men nu lär ni har tröttnat på att jag snackar läxor så nu ska jag göra klart den istället och sen sova. God natt!

 

Tycker dem här bären ser ganska goda ut. Synd bara att björnbär ska vara svarta, inte röda.. Men är man inte så petig så kan man nog mumsa i sig dem ändå, stenhårda och syrligare än citron visserligen. Nu var det inte bär jag tänke skriva om däremot. Jag har för mig att jag någon gång i sommar sa att nu till hösten skulle bloggen minsann bli bra igen. Eller så var det bara något jag intalade mig själv. Hursom så har det ju inte gått så bra då. Jag har gått en vecka i skolan och har nog mer läxor än jag har haft under min gymnasietid hittills. Där emellan så glider jag runt med tankarna bland molnen eller spenderar tiden med mina underbara vänner. Idag blev det en fin tripp från Kungsängen till Solna till Fridhemsplan till Lilla Essingen till Sundbyberg och sedan hem. Men det är sådana tripper som man hinner med när man slutar kvart över elva en ganska solig torsdag. 

Funderar, planerar och kanske konspirerar. Äsch, tankarna bara flyger runt, runt som vanligt. Avslutar en helg som bestått av fest, lugn och ro och minilite söndagsångest med att bara ta det lugnt. Imorgon blir det lång dag i skolan. Hoppas att inte alla lektioner drar igång med bomber och granater direkt utan att vi kör på lite så där i lagom tempo. Låter inte allt för troligt dock, men hoppas kan man alltid.

 

 

Då var första skoldagen avklarad. För några timmar sen i alla fall. Gick nämligen i skolan cirkus en timme idag, ganska skönt. Fy vad härligt det var att träffa människorna igen. Schemat kan ju bli ett helvete eller inte, det är en liten slump, har inte riktigt bestämt mig ännu. Efter skolan hängde jag lite med min rödtott Sheldon, har sökt jobb och mest tagit det lugnt. Imorgon börjar verkligheten på riktigt igen.

Ja, en sak är säker. Katta överdrev inte när hon sa att hon skulle få upp mig ur sängen vid sju. Tjugo över sju stapplade jag som en zombie ut i köket och tog en kopp te. Nu har jag varit vaken i snart två timmar, jag är fortfarande en zombie. Dags att få i sig lite riktig frukost kanske. Sen ska det tydligen spelas en runda golf, det lär ju inte gå så bra...

Sitter och räknar timmar och dagar. Försöker samla tankarna i fina organiserade högar. Det går väl inte sådär superbra. Men å andra sidan har organiserat aldrig riktigt varit min grej så länge det inte är mitt egna organiserade kaos. Kanske helt enkelt ska låta både dagarna, timmarna och tankarna flyga fritt i sitt eget organiserade kaos och bara flyta med strömmen en stund.

 

Kom jag i säng tidigt igår? Nej. Kom jag upp relativt tidigt idag? Nej. Det går bra nu. Nej. Eller jo, ganska bra går det men inte med det där att vända dygnet. Så imorgon så har Katta bestämt sig för att dra upp mig ur sängen klockan sju för att jag ska kunna somna. Lite onödigt tidigt kan tyckas. Men det är väl sånt man får leva med ibland. Nu ska jag iväg på äventyr i Sumpan.

 

Han. Du. Du upptar mina tankar konstant. Det var ju inte meningen att jag skulle börja känna såhär. Hur gör man nu? Kanske ska jag bara låta det ha sin gång. Kanske försvinner känslorna. Men vid det här laget vet jag att man inte kan fly från känslor. Men du gör mig så förvirrad, glad och varm i hela kroppen.

Så jag hade skrivit ett sådant där fint poetiskt inlägg om hur det känns att börja sista året på gymnasiet (Det innehöll bland annat den här fina jämförelsen: Att jag i juni ska ha på mig den där vita mössan och skrattande springa ut från skolan för sista gången känns lika verkligt som att det kommer stå en kossa i min garderob när jag vaknar imorgon). Dessvärre lyckades jag radera det på något ofantligt smidigt sätt. Eftersom mina tankar flyger kors och tvärs och åt höger och vänster så kommer heller inte lyckas få ihop ett lika fint komponerat inlägg igen så här får ni summan av allt: Om två dagar börjar jag skolan, sista året på gymnasiet. Det känns konstigt och spännande. 

Var längesedan jag fotade något som är värt att lägga upp på bloggen. Men idag krängde jag på mig min nya jeansväst (som för övrigt är gjord av en jeansjacka jag införskaffade på second-hand igår) och knäppte några bilder i solen. Tyvärr så ser man avskyvärt mycket på de här bilderna, när de är i färg, vilken skillnad det är i solbrändhet på mina armar och ben. Mina kära vita spökben har inte fått se mycket sol i sommar.. Som vanligt slappar jag mig igenom sommaren förutom när jag är i väg och festar eller träffar mina underbara vänner. Men snart är det dags för skola igen, imorgon är det en vecka kvar. En vecka! Usch.. Fast nu är det sista året. Dags att ta sig i kragen och köra stenhårt fram till sommaren. Nu blev det mycket text och lite innehåll kan jag känna...