Bloggen har ju inte gått sådär väldans bra under sommaren. Men sen har väl ingenting blivit sådär riktigt som jag hade tänkt mig. Känner att sommaren ofta har en tendens att inte bli sådär som man har tänkt sig. Än så länge har dock sommaren varit för himla fin och härlig och fortfarande finns det några fina dagar att se fram emot.

Helgen var en såndär som jag lägger i högen av underbart fina dagar. Den spenderades i Öregrund med fina Elin, Linnea, Cassi och Emma(på ett hörn). Härliga promenader i månskenet, skrålande sång, både konstiga och trevliga främlingar, liveband, skratt i överflöd, sena kvällar, underbara frukostar, goda middagar, mys och sånt där härligt snack som man inte kan dela med vem som helst. Summan av kardemumman: Underbart.

Nu sitter jag och lyssnar på min härliga lista på spotify. Den innehåller all den där musiken som man inte får missa att lyssna på till och från. Den består av alla olika sorters musikstilar som finns förutom möjligen opera och rent klassisk musik. Bland annat finns en del fina låtar med The Tallest Man On Earth, riktigt härlig musik.

Snart ska jag dock pallra mig uppför trappen och slå mig ner framför tv:n för att titta på finalen i 100m från OS. Självklart tror/hejar jag på antingen Bolt eller Blake. Sedan jag såg en dokumentär om Bolt härom veckan så har jag liksom fastnat lite. (Update: Bolt vann, inte helt otippat. Grattis till mannen, myten, legenden Usain Bolt)

Vilken roman det blev. Men jag känner bara orden rinna ur fingrarna, det är skönt.